Dan före dopparedagen. En stressens dag för några av oss. Allt ska vara klart och då slår pulsen hårt, ett jagat hjärta, alla måsten trycker i bröstet. Sen är vi några som inte orkar med julen i år, inte könner att vi räcker till, pengarna finns inte, arbetslösheten eller sjukdomen lägger sig som en skugga över hela livet. Kommersen och reklamen som följer i dess spår blir en hånfull röst som spyr ut marknadens visa. En del av oss sörjer. Kroppen är tung som en gråsten, tårarna bränner bakom ögonlocken. Vår älskade finns inte med oss i år. Eller - relationen har spruckit och drömmen med den.

Hemma hos mig är det tidigt morgon. Tyst i huset. Jag tänder ljusen i fönstret och tänker på er. Ni som idag sitter och undrar "Hur ska jag orka?" Jag önskar er att ni nån gång under helgen ska få känna ro i själen. Jag önskar alla - om inte en fröjdefull jul - så en stund av frid. Lugn. Hopp. Var rädda om er därute i decembermörkret!

Torsdagen den 22 december. Två dagar före julafton. I mitt hus unnade vi oss sovmorgon på jullovets första dag.

Sen fick dottern vara pepparkakskonstnär. Glädje! Under tiden jag betraktade min djupt koncentrerade dotter tänkte jag på en kyrka inne i stan. Där samlas man svartklädda idag.  Min gamla arbetskamrat ska begravas.

Sen tog vi en promenad. I stilla snöfall vandrade vi, pratade om livet. När vi kom hem fick jag veta att en vän till familjen som skulle få komma hem från sjukhuset till jul inte hann hem. En tår trillade nerför min kind. Sorgen och glädjen går sida vid sida. Ingen vet vad som händer imorgon. Vi har bara den här stunden. Ikväll när jag sätter mig ner, när huset blir lugnt, ska jag tänka på dem som inte längre finns med oss. Jag är också tacksam för att ha två systrar kvar. Den ena hade änglavakt idag när bilen brann. En dag i livet, två dagar kvar till julafton.

Såhärårs i mörkaste december är alla sätt att fånga energi tillåtna tycker jag.

Det kan vara något så enkelt som att sätta på radion i bilen på väg till jobbet och lyssna till halvgalna programledare på någon kanal som busar lite och spelar glada låtar. Eller varför inte klä sig i rött och låtsas att man är dynamisk och piggare än de flesta? Imorse testade jag det näst bästa sättet - och jag är mäkta stolt. När väckarklockan ringde 05.50 hade jag laddat joggingkläderna på stolen. Det fanns inga ursäkter och jag visste att jag skulle må dåligt om jag missade chansen till ny energi. Så en morgonjogging i arla decemberstund blev det. Undrar ni vilket det bästa sättet att ladda kraft på är? Att sjunga förstås - det visste ni väl! Idag har jag gjort det också - och på arbetstid när allt kommer omkring. Tillsammans med två goa tomtar som pratar på dialekt. Bara det!

Klappar ska packas, grisen flås och styckas, granen huggas och smyckas, alla trötta barn ska bad - och alla ska vara så glada...eller hur det nu är i dessa dagar.

Hur vi än gör så finns det vissa förväntningar på den stundande julehögtiden - från andra och från oss själva.

Men vi i Glöd har skapat en ny tradition i år. Att helgen före den stora högtiden ta in på spa och vila upp sig lite.

Skämma bort sig med vila och skratt, med bubbelpool och god mat. Underbart, som Kalle Moraeus skulle ha sagt. Och varför har vi inte gjort detta tidigare?  

 Pulsen sänks när jag kliver in i kyrkan. Slår mig ner på bänken. Tystnaden talar till mig. Jag får ro i sinnet.

Det känns skönt där inuti, stressen och tempot rinner av mig. Snart vet jag att tonerna ska dansa upp mot det höga kyrkovalvet. Klinga klart och maffigt och landa inne i mig. Djupt därinne fångar jag dem och förvandlar dem till en varm känsla. Glädje. Eller kanske rentav stilla lycka. Ser på mina systrar på bänken bredvid att de känner som jag. Vi delar en stund. Vi delar nuet. Fångar just denna minut.

Årets juliga sånginsats är gjord! I den vackraste av kyrkor, som gjord för julstämning, i Gräsmark.

Malin i sitt underbara röda hår och alla vi andra var spända på om det skulle droppa in några människor, trots allt så är ju Glöd okända kring Fryken.

Men se värmlänningar kan man lita på. De kom och såg ut att njuta. En njutning var det att höra dialekten, som en varm och underfundig melodi. Två goa församlingsbor kom fram och delade ut långskaftade rosor.

- Ni får gärne kömme tillbake nästa år!

Börjar känna julstämning idag. Det är en varm och röd känsla, mycket efterlängtad. Har inte känt så mycket glädje alls de sista veckorna, det har varit lite för turbulent. Men glädjen jag känner nu är desto större! Så nu lovar jag er att fira att det mesta ordnar sig. Ikväll firar jag med Eldsjälsgalan i TV4 och kanske något gott att dricka. Imorgon firar jag med att åka till Gräsmark med Glödarna och bandet och ha en underbar julkonsert. En och annan överraskning ligger i luften. Mums! kram på er alla från en mycket glad tjej

När det är oroligt i den stora världen får man koncentrera sig på den lilla. Såhär i december finns det gott om saker att fokusera på - och mycket gott blir det. Jag är av den sorten som älskar lussekatter och pepparkakor.

Ett iskallt glas mjölk till ska det vara. Ok, då i nödfall julmust eller glögg. Men man blir så trött av att dricka glögg varje kväll - det får nog bli mjölk ändå. Häromdagen skållade sonen och jag mandel till knäcken för första gången, nu är det bara att koka det heta, söta godiset i grytan. Provade också att göra köttbullar med smak av julmust i förra veckan, det blev jättegott! Sen att jag inte fick dem att bli bullar utan mer en färs är en annan historia.

Så länge det är gott så spelar formen mindre roll. Som sagt - mycket gott blir det, så idag ska jag lufta joggingskorna!