Tycker att mina trogna gamla fötter passar ypperligt att illustrera det år som gått. Det år jag gått med dessa fötter.

Ibland sprungit. Tiden springer tycker jag - och det är alldeles uppenbart sedan jag gled över 40-strecket att tiden inte joggar utan löper. Men jag har lärt mig - att jag har makten att stanna upp ibland - och då går tiden långsammare.

Såhär inför ett helt nytt och oskrivet år blir jag alltid så rörd. För jag har också lärt mig att älska livet mer och mer - desto äldre jag blir, desto fler nyanser ser jag i tillvaron och desto klarare ser jag vad som betyder något för mig.

MÖten med människor - att vara med och bry sig om varandra, de jag lever med och intill. Familj, vänner, arbetskamrater - det är ju ni som gör mitt liv. Jag hoppas att jag får betyda något för er - för som jag har sagt tidigare så vill jag det. Vara en närvarande person som har tid. Motsatsen är min fasa ock skräck.

För mig är också skapandet livsnödvändigt. Att få vara kreativ. Hemma och på jobbet. Få sjunga, spela och skriva.

Då trivs jag som fisken i vattnet!

Jag vill också vara i rörelse. Vi sitter så stilla de flesta av oss - och våra kroppar längtar efter att få sträcka ut. Svettas. Dansa. Springa.

2011 har varit ett gott år för mig. Sol och regn förstås - men som helhet minns jag året med glädje.

Yrkesmässigt är det konferensen i maj som jag minns. Tre dagar som final på ett års arbete - men det blev bra och roligt! Privat är det resorna med familjen. Till Tällberg i juni och Köpenhamn i november. Mina föräldrars resor - 70 år med två kära firades. Sommarsemestern på Gotland, en vecka av mys och bad och ganska mycket böcker.

Alla fotbollsmatcher. Trivsel med andra goa föräldrar, segern mot IFK Göteborg i Torsby - den satt gött!

Till sist är det ändå en sak som sticker ut - och den är glödhet! Showen som vi rodde i land efter två års hårt jobb, är mitt livs musikaliska höjdpunkt. Något så befriande lustfyllt och nervöst och roligt går inte att förklara i ord - men det är personlig utveckling på hög nivå att upptäcka att man klarar av utmaningar som man kämpat med. Och det gänget som gjort denna resa tillsammans delar något vi aldrig glömmer. Med den känslan i kroppen vill jag gå in i det nya året och se fram emot nya dagar. Nej, jag ångrar ingenting!

Ja, jag erkänner. Jag gjorde en sanslös felprioritering idag. Fick några timmar över - och då brottades jag i valet mellan att springa en tur i den klara och soliga dagen. Eller så lockade mellandagsrean. Vad tror ni jag valde min dumma nöt? Jo, en timme på rean. I affär efter affär för att fynda byxor var tanken - eftersom jag slängde favoriterna när de fått hål i grenen. Tror ni jag hittade något? Svar: nej. Fick jag ny energi? Svar: nej.

Egentligen kände jag redan efter två affärer att jag gjort bort mig - men det gick liksom inte att åka hem då.

Visst. Jag åkte hem så småningom - och fick min promenad. Men det kan jag lova att dagens läxa är att aldrig mer välja meningslös shopping framför en uppfriskande jogging. Har legat lågt med joggingen en vecka för kroppen har signalerat behov av vila. Men nu är det nyårsafton imorgon och jag vill avsluta det gamla året med rörelse.

Mår så underbart gott av det! Vila är skönt men min kropp vill röra sig. Jag behöver inte avge ett löfte om att sticka ut - det sitter i kroppen nu, behovet. Motion och musik och människor jag gillar ska jag satsa på 2012 - det är mitt måbraår som kommer! Precis lika sant nu som i fjol. Gott Nytt År på er alla mina vänner! Återkommer med mina tankar kring 2011 senare. 

Vi var på bio igår och såg "Simon och ekarna". En vacker och sorglig historia om vänskapen mellan två pojkar i Göteborgstrakten och om hur det påverkar deras familjer genom livet. Jag njöt. Framförallt av att se min idol, Helen Sjöholms rolltolkning av modern. Fick samma känsla som i veckan när vi spänt följde Arne Dahls "Misterioso" på TV. Där gjorde Magnus Samuelsson, känd från Let´s dance och för sin stora, starka kropp, en av poliserna i en specialstyrka.  Det förvånade mig HUR bra de båda klev in i sina gestalter. Helen blev mamman och Magnus blev polisen. Helt naturligt och med största möjliga närvaro fick de mig att känna mig trygg som publik.

Det är något alldeles befriande med att lämna sitt eget jag för en stund. Byta om, sminka sig, sätta på peruken och bli någon annan. Känslan blir ny - och därmed kommer möjligheterna att anta en annan människas kropp och själ.

Den 21 januari är det dags. På Sparbanksbörsen i Fjugesta. Jag längtar!