Dagen går mot natt. Det är så mörkt ute att det känns som att bo och leva i svart sammet. Det exotiska decembermörkret  som jag ser det. När vi kan gå ut i trädgården och förlora oss i stjärnorna på himlen. Ett oändligt och evigt fyrverkeri av magi alldeles ovanför. Ljusets drottning kom idag, till jobbet och på TV. Med dottern i knäet fångades jag av stämningen från Göteborgs domkyrka. Den varma mustiga Jill Johnson - som hämtad från amerikanska södern -  och den nordiskt klara kalla Sofia Karlsson som plockad ur John Bauers skog. Bakom luciakören i all sin prakt. Jag sög in allt ljus jag kunde, ända in i hjärtat. Tröttheten förlamar mig. Den där romanen eller boken jag ska börja på får vila en stund till. Under tiden jag låter hjärnan få ligga i träda gror tankefröna i egen takt. Nog har jag en hjärna och den är fungerande - men för tillfället går den på lågvarv. Energireserven är slut.