Hade laddar för en joggingtur idag men istället blev det en lugn promenad till skogs. Min vän och jag som setts alldeles för sällan i höst brukar packa en ryggsäck och gå till skogen. Där sätter vi oss på en sten och pratar igenom livet. Vad som bjuds just nu, vad som gläder oss och vad som känns tungt. Där på stenen brukar det lätta i takt med att vi sväljer klunkarna med kanelkaffe. Plötsligt ser vi upp mot himlen och upptäcker något vi inte sett förut. En öppning, en känsla av magi bubblar upp i oss. Och vi tycker oss se livets mirakel skymta i trädtopparna.

Vårt samtal har pågått i 20 år till våren - och hjälpt oss att se det fantastiska i livet trots att vi ofta gått i uppförsbackar tillsammans. Jag är rädd om min vän - och jag vet att hon är rädd om mig. Vi ses inte lika ofta som förr - men en stark vänskap klarar avståndet i tid. Vi återupptar samtalet där vi slutade förra gången.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...