Fick ett mail idag som fyllde mig med sorg. En av mina gamla arbetskamrater har lämnat oss. Jag mötte honom i våras på väg till jobbet. Han var på väg hem. Vi bytte några ord, jag ville uppmuntra honom. Men ibland är det inte så lätt att uttrycka det man känner. Ibland blir orden så små och trånga. De räcker inte till.

Nu finns han inte längre här. En ofattbart generös humorist som alltid hade energi till andra. En unik människa som spred glädje när ingen annan förmådde. Som smittade med sin underfundiga humor. Som vi skrattade tillsammans ibland! Jag tänder en eld för dig ikväll, Ove och tackar för att jag fick förmånen att jobba tillsammans med dig under några år. Du spred ett sken av värme omkring dig som räcker än idag.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...