Ikväll var det julrep med Glöd! Sofia var på jobbet, Anna-Malin var ute och spelade och Åsa var hemma och laddade batterierna. Vi saknade er tjejer, men ni fanns med oss i tanken när vi gled runt på stämmorna.

Som tur var hde vi förstärkning av en åttaåring som sjöng av hjärtans lust - och en ettåring som sprang runt och strålade som det femte ljuset i staken. Även om inte varje sång satt perfekt, även om det var måndag och vi kanske längtade mest till den doftande saffranskakan som Malin bakat - så hände det något i rummet. Den speciella magin i de kära gamla julsångerna tände något i mig. När jag såg den glada lilla Ida sprudla av lycka och stora, stolta Frida ta i med fulla lungor blev jag lycklig. Underbara tjejer! Alla gjorde ni min kväll. Alla gav ni mig ro i sinnet. Precis som Åsas julpyntade öppna spis gav mig stämning - så gjorde ni detsamma. Tack! 

Så här timmen innan läggdags ska man väl helst vira in sig i ulliga, goa tankar liggandes på en divan och jäsa.

För att vagga in sin trötta kropp i sängläge liksom. Men jag väljer att blogga. Det är också en slags vila.

Att bara låta tankarna flöda och bli till text har blivit ett behov. Att flöda text fick vi öva oss på att göra på skrivkursen i förra veckan. Jag ska berätta mer om den vid ett senare tillfälle men tack Björn Karlsson på Populär Kommunikation för all inspiration du gav oss på två dagar. Det kändes som en hel vecka!

När jag så reflekterar och genomsöker huvudet hittar jag en nyhet som kändes lite extra i magen förra veckan.

Den om att föräldrar är mer hårdhänta mot sina barn nu än förr. En undersökning visade att mammor och pappor förmodligen tar ut stressen på detta fula sätt. Jag blir så upprörd att det stockar sig i halsen. Vad är det för samhälle vi har skapat? Där vi låter gamla ligga och ruttna på hem i sina kissiga blöjor och inte orkar med våra ungar? Där vi slår på de som redan ligger och där cancersjuka tvingas kämpa mot myndigheter för att de inte är arbetsföra? Där det inte finns arbete för unga som har kraft - och där de som inte orkar jobba längre ändå tvingas slita ut sig för att det inte finns någon rimlig balans? Ett samhälle för de starka, de som sitter på makt och pengar är vad vi har skapat. Egoismens fula tryne syns överallt.

Privat har det varit en intensiv vecka med 70-årskalas för mor, skrivarkurs i Stockholm och fortsatt firande i Köpenhamn. Har varit på resande fot både invärtes och utvärtes och fått massor av inspiration till bloggen och annat. Samtidigt tar de stora frågorna mycket plats inombords - och jag skulle nog helst av allt vilja krypa in i en koja i skogen för att få tänka och lyssna på fåglarna. Men sånt är inte livet. Det är ju då. I stunder av tvivel och orkeslöshet som det är så befriande att vara mamma. De små eller stora barnen är ju fulla av liv och sprängfyllda av tankar kring det mesta som de så naturligt droppar i knäet när som helst. 

- Mamma, när du dör vet du vad jag allra helst vill ärva då i din garderob?

- Nej - (jag har ingen aning)

- Dina glitterpumps!

Klart att du ska få dem, min lilla estradör! Men om tomten och du är snäll så kanske du kan få ett par redan i jul!