Direktlänk till inlägg 19 november 2011
Hon är en gåva och en utmaning. Min bästa coach. Hon tvingar mig att vända på saker och ting. Hon ser det på sitt vis eftersom hon har en annorlunda hjärna. Det kallas funktionshinder men det är ett okänsligt och klumpigt sätt att beskriva det på. Hon är inget hinder utan en möjlighet. Hela hon är ett utropstecken för att tänka nytt, tänka om, tänka till. Jag är lycklig över att vara utvald till att vara just hennes och hennes brors guide i tillvaron. Och hon är galen i mig, det berättar hon ofta. Häromdagen gjorde hon ett avslöjande.
- Mamma, jag ska erkänna nåt!
- Ja, vadå? svarade jag.
Vi var på promenad och det är ofta då eller i bilen som det kommer.
- Jag har inga barn, det är dockor som jagl eker med. Och du - så är jag singel.
Ok. Då vet jag!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 |
25 | 26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|