En ny dag har precis börjat. Det är dags att väcka barnen men jag tar några minuter för reflektion innan dess. Nu är det tisdag i premiärveckan. Det är knepigt hur tidsuppfattningen ändras när man längtar efter något. Tiden sniglar sig fram - och ändå pirrar det i magen. Kan väl inte påstå att jag är i toppform denna höststart (ja, nu är det ju faktiskt höst). Den mentala tröttheten brer ut sig som ett moln på min himmel. Men som tur är finns det glädjespridare i min omgivning, både på jobbet och hemma, som lyser upp min dag. På bilden ser ni en av dem, hon heter Anna-Malin och är en av dem som gör livet "såå treevligt"!

Tack alla ni som bryr sig om mig och finns där i vardagen!