I morse sprang jag genom min barndomsby. På den slingrande byavägen, förbi små röda hus och blommande fruktträd. Blev varm och lite lättare till sinnet.

Målet var att få komma ner till bryggan, den enda.

Där nere var det lugnt. Solen glittrade i vattnet. Tog av mig strumporna och doppade fötterna. Övervägde att doppa hela mig - men det var för kallt.

La mig ner och kikade upp mot himlen. Då gal göken. Vårens första, i maj månad, i min barndoms by. Det vara bara så skönt att höra!

LÄngtar efter att få ge mig ut i skogen. Där finns lugnet och ron att tänka.

Behöver fundera och reflektera över svåra frågor. Är nog lite för trött för att tänka klart. Men hur ska man bli annat? Ensam är inte alltid stark, det är bara ett talesätt. Trodde att saker och ting skulle falla ut annorlunda. Faktiskt. Men så är inte fallet. Det är så sorgligt att det inte kan beskrivas i ord.

Ja, det är så det känns. Bara ledsen idag. Världen utanför är hur vacker som helst och en kontrast till det som pågår inombords. Jag har sorg, den är livslång och jag måste lära mig leva med den. Men ibland är det bara så svårt även om man är född med ett ljust sinnelag. Det gör ont, det gör ont, det gör ont - och jag känner

alla slags känslor inför det hela. Vet inte vem som skulle kunna trösta? är nog så ensam man kan bli i detta. Bara att hacka i sig. Som vanligt. 

 
Det går upp och det går ned. I sköna gröna maj när det är lustfyllt och lätt att leva är det ofta man överskattar sin energi. Jag har känt mig speedad ett tag och insåg häromdagen att kroppen vill att jag lugnar ner mig. Så det ska jag lyssna på. Kroppen är klokare än hjärnan. Ofta är det inte förrän man kommer ner i varv som man känner att man njuter. Jag vill inte leva mitt liv utan att kunna njuta.

Vill inte gå runt på rutin och vara som en maskin. Jag vill leva här och nu och känna att jag lever. Ett alldeles underbart liv blir det när närvarokänslan ökar, jag vill öva mig i tacksamhet och få många goda hälsoeffekter av det . Ska ta det piano.

Önskar alla att fundera en stund kring sitt liv. Reflektera.

I mitt arbete med arbetsmiljön i fokus ser jag vad det betyder att ha ett arbete man trivs med. Det är ren och skär hälsa att trivas på jobbet. Ändå upplever jag att många människor går länge och är missnöjda. Klart att det inte är lätt. Att byta arbete kräver mod - och det kan ta tid att inse att det är just det steget som krävs. Själva livet är ett risktagande - och ibland kanske vi inte kan vänta på den där stunden som vi tror ska komma när Aladdin kommer upp ur lampan och berättar vad du ska göra. Den stunden kanske inte kommer. Det kanske är du som får ta ett eget beslut.

Efter jogging kommer hantlarna fram. Har en liten dröm om att få lika snygga överarmar som Malena Ernman. Så jag kör mitt lilla program samtidigt som jag känner mig ganska fånig. För inte blir det väl nåt snabbt resultat. Fast känslan är ganska skön. Vi är gjorda för att röra på oss, det är faktiskt livsviktigt. Säger som forskaren Ingebjörg Jonsdottir som jag lyssnade på i veckan - hur länge ska det gå innan människor på olika nivåer begriper värdet av att röra på kroppen?

Det är ju gratis och ger en massa positiva effekter för vår hälsa!

 Det är vår, det är vår, det är vår!

Jo, jag vet, det har blivit kallare, det är inte längre så man kan gå barfota som i påskas. Men du. Det skiter jag i. För det är vår.

Och när det är april och maj så mår jag så himla bra. Lusten till livet är så stark, det som händer i naturen gör att inspirationen bubblar. Jag vill vara ute och träffa människor, ta in naturens alla skiftningar, skriva, sjunga, dansa - och bara njuta av allt det som gör livet värt att leva. Hoppas att den energi som jag känner just nu kan få smitta av sig på dig som behöver mer av den - för just nu är jag vild och vacker! I november kanske det låter annorlunda...   

Nu är det gjort. Slut på konferensen, en hektisk tid är till ända. Men vad roligt det varit längs vägen. När musiken är inblandad finns energin automatiskt där - och det är bara att tacka och ta emot. Gårdagskvällen var helt underbar. Stämning, fest, glädje. Jag är bara glad att jag är jag. Jag lever med Glöd i kropp och själ.

Yes, liksom!