Såhär års brukar en tur till Stockholm sitta fint. Älskar att strosa runt med MOnica Z:s "Sakta vi gå genom stan" i bakhuvudet och bara ta in atmosfären. Knalla runt i gränderna i Gamla Stan, fynda på Bok och Bild - och kanske dra mig uppåt Söder för att titta på hus och människor. Varför inte ta båten ut till Fjäderholmarna och sätta sig på en servering där och sippa på nåt kallt och gott? Eller dra sig uppåt Hötorget och njuta av blomsterprakten och skratta åt försäljarna som slår knut på sig för att få sälja en bukett till just mig!

Syrrorna och jag brukar åka tillsammans. Eller så åker jag själv. Vi har fått det i blodet av vår mamma som är en inbiten Stockholmsälskare. Tack för det arvet!

Varför bloggar jag? Tänkte på det igår när jag gjort mitt inlägg och skulle krypa ned i sängen. Vad är det för mystisk kraft som drar mig till datorn då och nu för att skriva några ord och leta på en bild?

Dels är det väl rent egoistiskt. Jag kan inte leva utan att skriva - och såklart tycker jag om att uttrycka mig på alla de möjliga sätt, vara kreativ. Det är bra för hälsan att ta en paus och reflektera. Forskning visar att de som inte har tid att reflektera mår sämre än de som tar sig tid.
Men det ärklart - om jag inte visste att någon ville läsa vore motivationen inte alls densamma. En modern form av dagbok räcker inte som förklaring - jag ser det mer som att jag öppnar fönstret till mitt liv - och släpper in dig.Jag hoppas att du kan känna igen dig i vissa saker, kanske få inspiration - och framförallt att du ska bli berörd på ett eller annat sätt. Jag portionerar ut mina känslor - i alla fall en del av dem - och vill att du ska känna dig välkommen på min brygga.

Vi sitter där en stund tillsammans - och sen går du och jag vidare i tillvaron.

KOm ihåg att det är stunderna som räknas - som är nu - som är livet.