Ja, det är så det känns. Bara ledsen idag. Världen utanför är hur vacker som helst och en kontrast till det som pågår inombords. Jag har sorg, den är livslång och jag måste lära mig leva med den. Men ibland är det bara så svårt även om man är född med ett ljust sinnelag. Det gör ont, det gör ont, det gör ont - och jag känner

alla slags känslor inför det hela. Vet inte vem som skulle kunna trösta? är nog så ensam man kan bli i detta. Bara att hacka i sig. Som vanligt. 

 
Det går upp och det går ned. I sköna gröna maj när det är lustfyllt och lätt att leva är det ofta man överskattar sin energi. Jag har känt mig speedad ett tag och insåg häromdagen att kroppen vill att jag lugnar ner mig. Så det ska jag lyssna på. Kroppen är klokare än hjärnan. Ofta är det inte förrän man kommer ner i varv som man känner att man njuter. Jag vill inte leva mitt liv utan att kunna njuta.

Vill inte gå runt på rutin och vara som en maskin. Jag vill leva här och nu och känna att jag lever. Ett alldeles underbart liv blir det när närvarokänslan ökar, jag vill öva mig i tacksamhet och få många goda hälsoeffekter av det . Ska ta det piano.