Jag var så trött i fredags att inget var roligt. Ni vet, den där tröttheten som rinner ut som sirap i kroppen och förändrar utseendet, känslan, alla intryck.

Tvivlade på att utflykten vi skulle göra kunde förändra något. Var till och med orolig för att det skulle bli droppen. Men när jag vaknade i lördags morse infann sig en alldeles underbar känsla av lugn. Lördagsmorgon. Tystnad. Varma duntäcken runt min trötta kropp, som bomull mot huden. Sol över stan, fågelkvitter och en lovande knallblå himmel. Förväntan. En hel lång lördag utan måsten. En lördag fylld av förväntan. Melodifestivalen. Vi hade biljetter. Och hotellfrukosten väntade på oss. Åh, vilken underbar morgon!

Det stod på kvällspressens löp idag att vårvärmen är på väg. Jag vet att kvällspressen kanske inte är den mest tvärsäkra källan i medieurvalet - men den här nyheten tror jag stenhårt på. Kanske mest för att jag behöver tro på att våren snart är här om jag ska ta mig igenom tiden fram tills dess.

Denna vinter har verkligen sugit musten ur varenda cell. Jag gör allt för att få energi. Sjunger bra sånger, snackar med barnen om stort och smått, sitter och myser med mannen, köper lockande veckotidningar - jag gör allt du kan tänka dig! Men den där sega mentala vinterpälsen vill inte ramla av kroppen. Inte förrän solstrålarna kommer, värmen, himlen är rosa och ljuset kommer. Det där ljuset som föll över slätten som ett stort "ja till livet" häromdagen. Då klack det till i magen och jag kände den. Vårkänslan. Så som den ska kännas. Det gjorde sådär skönt ont i själen som det ska göra när knopparna brister, när träden skiftar i lila-grönt och allt man vill göra är att njuta av livet. Då förstod jag att ända sedan den 8 november när den första snön föll, så har en del av mig gått i idé. Den delen vaknade nu och sträckte på sig innan den började banka och pulsera och leva igen. Mitt vårliga hjärta - nu får du komma fram ur mörkret!

Längtar. Imorgon ska vi fylla på igen. Med sång, skratt, spex och Glödvärme.
Fila på Greaselåtarna, prova fransklänningar, bestämma datum för koreografen och lite annat smått och gott som behöver fixas. Dagen efter förra repet hade jag gott om energi hela dagen. Vilken skillnad det gör! Efter några energisugande dagar är jag muck. Satt en stund i solen idag, hörde fågelkvittret och pratade med granne 1 och 2. Trevlig stunder. Sov middag. Skrev en intervju som legat och skavt ett tag, ska nu ta tag i den andra. Men kroppen är trött idag.

Så - ikväll hoppas jag på Solsidan och Zen - de brukar höja kraftnivån några steg.

Sen blir det till att sova. Sömnen gör underverk. Sen blir det Glöd!

Ville berätta om en ny, kul blogg. Den handlar om hattar - och den som startat bloggen är min mamma. Hon heter Kerstin och har alltid varit en hattentusiast.

I alla sammanhang sjunger hon hattens lov - och hon har en hel del hattar i sin samling. Vill du läsa? Adressen är http://hattbloggen.wordpress.com 

Just nu sitter jag vid datorn och bloggar. Har haft bloggfritt några dagar. Ibland måste man vara det för att få tid att tänka. Spara sig lite. Precis som att det kan vara sunt att vara kaffe - eller godisfri ett tag. Sen kommer abstinensen.

Just nu vet jag vart jag är på väg. Ikväll - och imorgon - och nästa vecka - och fram till sommaren. Men de där riktigt stora frågorna om vart jag är på väg i livet har jag inte alla svar på. Jag har förhoppningar och jag har drömmar - och jag vet vilka ingredienser jag behöver ha i mitt liv för att må bra. Familjen, vännerna, musiken och skrivandet - det är byggstenarna. Sen kanske det sker förändringar längs vägen av olika slag - men basen behöver jag för att ha ett bra liv. Det gäller att känna av, lyssna av kroppen. Den talar om huruvida jag lever ett bra liv eller ej. När själen mår bra är kroppen nöjd - det brukar stämma. Jag vill vårda min kropp, inte vara för hård mot den. Därför försöker jag lyssna - och tycker att jag har blivit bättre och bättre på att tolka kroppens budskap. Försöker ge den bra mat, tillräckligt med sömn och rörelse i lagom takt. Då orkar den med tempot.

Min kropp vill inte hålla samma tempo jämt och tycker inte om att stressa. Så är det bara - och jag försöker leva efter det. LÅter man lugnet få plats i livet blir det plats för att tänka de riktigt stora tankarna. Om vart jag är på väg i just mitt liv. 

 
Tack Anna för kvällens mysiga övning -och för de underbara semlorna!

Tack alla Glödtjejer som bara smittar mig med den energi jag behöver för att överleva i denna långa vintertid!

Tack farmor och mormor för att ni finns med däruppe på stjärnhimlen och följer vår musikaliska resa här!

Tack för att det är kväll och jag har fått uppleva den här dagen som blev en riktigt fin dag till slut!