Den här vintern är ett kärt ämne på min blogg, liksom i många fikarum på arbetsplatserna och i soffan hemma hos folk. Jag tycker mig märka att människorna omkring mig är liksom fysiskt slutkörda, nerkörda i skorna  - och alla skyller på vargavintern. Jag tror absolut att det är så, vi är människor av kött och blod som påverkas rent fysiskt av temperatur, väder och vind. Men jag är också övertygad om att det går att må bättre i väntan på solens magiska läkekraft.

Jag säger bara "sova, skrota och snyfta". Det är ett recept som renar både kropp och själ. Sova - därför att vi korkade 2011-talsmänniskor glömt bort att sömnen är det kanske mest grundläggande för hälsan. Den som sover sina timmar på natten är starkare rustad för vad som än händer i form av påfrestningar.

Skrota - med det menar jag att ha gott om tid för att göra just ingenting alls. Ledig tid. Obokad tid. Kalla det vad ni vill - men ett par dagar med skrotande hemma är som att ladda batterierna från grunden.

Snyfta - jag tror att det är nyttigt att släppa fram känslorna. Obearbetade känslor lägger sig som grus i maskineriet, är min åsikt. Vi gråter för lite. Den som tycker att det är svårt att gråta - eller trycker ner gråten i halsen - kan se en sorglig film eller sätta på en skiva - för att hjälpa tårarna på traven. I  min idealvärld är det en styrka att visa sig svag - och vara en människa som känner sina känslor.

Nu är det fredag och inte vilken fredag som helst. Den sista i februari månad.

Nästa vecka kommer mars - och därmed våren! Jag brukar räkna Vasaloppssöndagen som starten på den underbara årstid som nu stundar - men i år är jag ivrigare än så. Våren kan gärna få börja till veckan. Som ni ser sitter jag här med en kopp kaffe och väntar. I huvudet finns min lista på allt jag längtar efter nu:

Att få känna solvärmen, få höra takdroppet och fågelkvittret.

Att under joggingrundan känna hur foten fäster mot bar mark.

Att få njuta vårens första kopp kaffe ute med grannarna.

Överhuvudtaget - att få se mer folk som lever och rör sig utomhus.

Att få känna hur livsandarna vaknar i takt med att värmen stiger.

Att få se hur årets första snödroppe tränger sig upp ur snödrivan.

Att få en signal från min mamma med beskedet om att hon hittat den första blåsippan. Men det samtalet dröjer nog några veckor...

Att få sätta sig med mina Glödsystrar på en uteservering och skratta åt allt och inget.

Att få hoppa hopprep med dottern och lira boll med sonen.

En puss från mannen