Gick en promenad med en mycket kär vän idag. Vi brukar ha med oss en termos kaffe och ta en kopp i någon skogsglänta. Det var lika gott idag, både kaffet och samtalet. Min vän sa några väldigt kloka ord idag. Hon sa att det ibland skulle hjälpa oss, spara en del lidande om vi såg verkligheten som den är istället för att önska oss en annan bild. Gilla läget. Inte dunka huvudet blodigt i onödan.

Vi lovade varann att stötta varann framåt, hon har också mental uppförsbacke.

Tack och lov för mina vänner!

Hon påminde också om vikten av att  

Har du promenerat runt på Hötorget i Stockholm någon gång?

Om inte väntar dig en underbar upplevelse, synen av blommor i alla färger är som en vitaminkick för själen. Nu längtar jag efter färg, hjärnan är trött, ja helt utsvulten efter en lång period av vitt och svart. Jag vill släppa in kaskader av färg i mitt hem - och jag vill klä mig färgglatt också.

Gick en promenad med mannen igår, vi behövde en nypa luft.

Och plötsligt fick jag en stark känsla av lycka. Jag ville bara gråta. För våren kändes inte långt borta längre, lukten i luften och ljuset på himlen sa mig det.

Att känna våren närma sig är ett under som jag i djupet av mitt hjärta är tacksam för.