Om jag fick önska skulle jag få uppleva det igen. En sån där vårdag när jag cyklade hem till farmor. I dikeskanten var det gult som smör av kabbeleka.

Fåglarna kvittrade. Farmor och jag plockade nässlor i skogsgläntan nedanför huset. Vi talade om stort och smått. Sen drack vi hett kaffe och åt varsin nybakt sockerkaka. Det är en bild från min barndom som jag sparar ömt.

Sen när kabbelekan blommar i vår ska jag tänka tillbaka på farmor. Jag saknar henne så.