Nog visste jag det från början, i hela mitt vuxna liv - och föralldel genom uppväxtåren också - har jag vetat om att livet inte bara är grönt och skönt.

Ibland är det rätt grått och trist också. Så sant som det är sagt.

Men vad gör man när man inte ser någon lösning på bekymmer?

När allting bara snärjer ihop sig till ett olöst trassel som skymmer sikten?

Vad gör man när inte ens det som brukar vara roligt känns kul?

När hela livskällan sinar - var ska man då leta efter vatten?

Jag vet inte och det skrämmer mig.

Men nånstans hittar jag väl en brunn, det brukar jag göra. Men just nu brer öken ut sig och jag är trött på att vara törstig.