Hällabrottet 11 december 2010. En vintervit Glödskara sjöng för fullsatt kyrka.

Underbar julstämning, snön föll sakta utanför fönstret. Lyckan sprider sig i magen över det stora. Att få tillhöra en sån grupp tjejer, sprida musiken, sprida värmen.

Ikväll är det dags igen! I Pålsboda kyrka ska vi stå, fånga julen tillsammans med alla som vill höra. Därför var det med sorg i hjärtat jag vaknade upp, dunderförkyld. Men vila och varmt honungsvatten hjälper. I stereon klingar Sarah Dawn Finers stora röst ut. Jag provsjunger tillsammans med henne, det kan nog gå med lite tur.

Ibland får jag frågan - är det inte jobbigt att lägga så mycket tid på sången i juletid? Har tänkt mycket på det, speciellt i år. Visst är det hektiskt ibland, schemat blir inte så luftigt. Men jag kan bara komma fram till en slutsats - det ger så otroligt mycket som jag inte skulle kunna leva utan. Jag och andra får acceptera att för Annika - och Glödarna - är julen att sjunga. Åh, vad jag älskar att vara ett med musiken! Tänker att farmor och mormor nog är med mig idag och hjälper mig att få en klar röst.  

Tredje advent. Vintervitt och vackert ute. Kallt för uteliggarna.

De som inte har något hem, ingen soffa att sjunka ner i på fredagskvällen.

I fredags var jag på Nobelfest. Inte den riktiga, men jag hade lika trevligt.

Hjärtevärmande goda arbetskamrater gjorde kvällen.

Rullade hem på sena kvällen i dansande flingor. Lika glatt kanske inte de rullade hem som supit sig redlösa på billig sprit i samhällets utkanter. Om de alls hade ett hem att drösa in i, kanske gatan var enda stället att vara på.

Lördagen flöt fram som en vintervit saga med Glödkonserten som smällkaramellen. En långsam lycka som sprider sig i hela kroppen.

Inte samma känsla som spred sig i självmordsbombaren i Stockholm i lördags.

Hur känns det att veta att man snart ska upplösas i atomer?

Hur kändes det att befinna sig intill, höra smällen och inte veta vad som händer?

Idag har jag haft den förmånen att få lyssna till dottern som sjöng i sin kyrka.

Mitt hjärta är fullt av henne, av sonen, av mannen, av min familj och mina Glödsystrar. VI har firat en fantastisk advent. Men så ser inte livet ut för alla.

Måtte jag få sprida glädje så mycket jag kan! Vill göra världen ljusare för de som plågas av mörkret.

  
Det finns mycket som är gott. Inte bara glögg och lussekatter och allsköns julgodis - utan också andra ingredienser i december. Att få sitta ned och tänka, se in i de brinnande ljusen och bara vara en stund. Jag tänker att det är rätt skönt att göra som bonden gjorde förr - dra ned på aktiviteterna när det är mörkt och kallt. Se ett bra TV-program eller sitta ned och snacka. Det är särskilt skönt att göra det istället för att springa runt som ett skållat troll på något köpmecka. Det kan väl aldrig vara meningen att vi ska söka friden i affärerna? Jag tror att det de flesta önskar sig såhär års är något som är fyllt av äkta stämning. Inte nåt plastigt och dyrt från närmsta butik. Jag vill i alla fall ha tystnad och reflektion som omväxling till allt det musikaliska i jul. På sin höjd stilla sus av snötyngda grenar i skogen.