Nej, jag är inte insnöad. Inte inspärrad - eller inlåst rent fysiskt.

Men ibland kan man känna sig instängd ändå. Det kan handla om mönster som måste brytas, nya perspektiv som behöver komma in i vardagen. En situation som inte är hållbar men som det inte finns någon lösning för. Inte än.

Vintertröttheten gör att synen inte blir klar, det kompakta mörkret tynger.

Men plötsligt skymtar solen borta vid horisonten. En kär vän dyker upp, ett gott samtal värmer inuti. Maten smakar gott - och pausen var så välbehövlig.

Energin stiger några grader, nu tänds hoppet igen. Det kanske ordnar sig trots allt, all sorg som värker därinne kanske kan få komma ut - och inte längre tynga kroppen, skymma sikten. Sorg och glädje går hand i hand - så låt oss tro på att hjälpen finns inom räckhåll. Det skulle vara bra för oss alla, det är vad vi behöver.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...