Hällabrottet 11 december 2010. En vintervit Glödskara sjöng för fullsatt kyrka.

Underbar julstämning, snön föll sakta utanför fönstret. Lyckan sprider sig i magen över det stora. Att få tillhöra en sån grupp tjejer, sprida musiken, sprida värmen.

Ikväll är det dags igen! I Pålsboda kyrka ska vi stå, fånga julen tillsammans med alla som vill höra. Därför var det med sorg i hjärtat jag vaknade upp, dunderförkyld. Men vila och varmt honungsvatten hjälper. I stereon klingar Sarah Dawn Finers stora röst ut. Jag provsjunger tillsammans med henne, det kan nog gå med lite tur.

Ibland får jag frågan - är det inte jobbigt att lägga så mycket tid på sången i juletid? Har tänkt mycket på det, speciellt i år. Visst är det hektiskt ibland, schemat blir inte så luftigt. Men jag kan bara komma fram till en slutsats - det ger så otroligt mycket som jag inte skulle kunna leva utan. Jag och andra får acceptera att för Annika - och Glödarna - är julen att sjunga. Åh, vad jag älskar att vara ett med musiken! Tänker att farmor och mormor nog är med mig idag och hjälper mig att få en klar röst.