Var på bio i söndags och såg Julia Roberts i "Lyckan, kärleken och meningen med livet".  En film som lämnade många frågor till mig och systrarna mina.

Huvudpersonen lämnar sin man och sina vänner för att söka sig själv under ett år i Rom, Indien och på Bali. Kvar på näthinnan finns alla dessa sinnliga miljöer, den goda maten och den magiska stämningen från Rom. Jag skulle önska att vi alla var och en kunde betrakta livet som en resa. Njuta mer av färden. Ställa oss frågan oftare - var är jag på väg och varför? Även i vardagen kan man fråga sig - vart är jag idag? Se på familjen och vännerna som medresenärer som ska göra något bra och roligt tillsammans. Idag har jag t ex rest till simhallen och sett min dotter ta sina första simtag. Vilken upplevelse! Vi firade med en kulinarisk hamburgare och äpplekräm hemma. Suveränt!

 
Efter att ha fyllt 40 tycker jag att livet är som att befinna sig på en perrong.

Halvstora barn med aktiviteter, engagemang i idrottsförening och kör, jobb och hushåll. Allt ska balanseras och prickas in, livet rusar fram i ett tempo som inte känns sunt. Därför har jag bestämt mig för att bryta. Stannade tiden i fredags och tog ledigt några timmar. Genast blev luften lättare att andas, det var så skönt att känna hur det plötsligt blev plats i hjärnan. Tid att tänka. Det behöver alla människor. Vi lever i en extrem kalenderkultur men jag känner att det inte är bar för oss, vi är skapta för att ta en paus ofta. Min sköna fredag tillbringade jag framför pianot, sen satte jag mig på ett fik och skrev några texter till körens nya show. Efter det blev det klippning hos kära vännen. Kvällen ägnade jag åt att sitta ned och prata med min man i flera timmar. Sen njöt vi av en av Sveriges bästa sångare, Björn Skifs som var på besök. Hela dagen var som en dusch för hjärnan! 

 
Efter att ha fyllt 40 tycker jag att livet är som att befinna sig på en perrong.

Halvstora barn med aktiviteter, engagemang i idrottsförening och kör, jobb och hushåll. Allt ska balanseras och prickas in, livet rusar fram i ett tempo som inte känns sunt. Därför har jag bestämt mig för att bryta. Stannade tiden i fredags och tog ledigt några timmar. Genast blev luften lättare att andas, det var så skönt att känna hur det plötsligt blev plats i hjärnan. Tid att tänka. Det behöver alla människor. Vi lever i en extrem kalenderkultur men jag känner att det inte är bar för oss, vi är skapta för att ta en paus ofta. Min sköna fredag tillbringade jag framför pianot, sen satte jag mig på ett fik och skrev några texter till körens nya show. Efter det blev det klippning hos kära vännen. Kvällen ägnade jag åt att sitta ned och prata med min man i flera timmar. Sen njöt vi av en av Sveriges bästa sångare, Björn Skifs som var på besök. Hela dagen var som en dusch för hjärnan! 

Kom nyss hem från Glödövningen. Ikväll inledde vi julrepetitionerna.

Körde disneymedley och några fler låtar från fjolårets repertoar. Mäktigt!

Sen korkade vi upp glögg och högg in på pepparkakor med ädelost. Mysigt!

Julstämning i oktober - jodå, med de här tjejerna är det julafton varje dag! 

Flammande färger i träden, löven som singlar ner mitt ibland oss. Den klara, krispiga luften som gör det lätt att andas, doften av jord i näsan.

Vi byltar på oss stickade, varma tröjor och halsdukar, går en långpromenad i doftande skog. Kommer sen in i värmen och sätter på en skiva med Anna-Lotta Larsson. Rösten fyller rummet som själen fyller kroppen.

Vi tänder ljus, vi gör äpplepaj och lagar en mustig gryta. Vi öppnar en flaska av ett lagrat rödvin till en lagrad ost. Lindar in oss i filten och läser en bok.

Busar med barnen, somnar sen mätta och trötta insvepta i höstmörkrets lugn.

Älskade höst!

Det är höst i skogen. Lördag lunch i mossen. Himlen är som en akvarell där konstnären blandat grått med blekblått. Trädtopparna är lugna, vinden vilar.

Jag böjer mig, dottern hukar - och se där på kullarna. Som röda pärlor på band som flätar in mosskullen. Tranbären, stora, blyga, rara. Jag plockar, njuter, en efter en ner i den lilla hinken. Ser framför mig hur tjälknulen snart ska få sällskap av syrlig röd sylt. Mor och far är med, de hukar, njuter. Att plocka tranbär är att komma nära marken. För att se de läckra, exotiska bären måste man krypa nära.

Se det lilla som döljer sig - som är det stora.