Såhär före semestern är det en tid av längtan.

Längtan efter fri tid, tid som inte är uppbokad utan luftig och fylld av att bara vara. Hjärnan är inbäddad i ett lager av trötthet efter en lång och tuff vinter och en hektisk vår. Den säger till mig att jag ska slå av på takten - och jag försöker göra det. Hitta stunder av vila i vardagen, ta långluncher och sitta ned någonstans där ingen ropar, ingen vill mig nåt. Ett hemligt ställe där jag får vara ifred med mina tankar. Som på altanen - eller i hemlighuset på landet. Eller allra helst vid min brygga. Där är tanken fri. Där sluter jag ögonen och lyssnar på sommaren.