Vågorna kluckar mot träplankorna. Solens strålar värmer mina trötta ben.

Lätta sommarmoln på en ljust blå himmel. I korgen finns nybryggt, hett kaffe som väntar på mig. Det är alldeles lugnt, stilla, tyst omkring. Bara en mås som cirkulerar i skyn påminner mig om att sommaren är på väg, snart är den här.

Då ska jag komma tillbaka hit till min brygga, min oas i tillvaron. Ett ställe att fyllas med kraft, som ett batteri på laddning ligger jag där och ler.

Den varmaste av sommardagar går jag sakta nerför stegen, låter vattnet mjukt omsluta min kropp, simmar ut till näckrosorna och låtsas att jag är mannen i Hasse och Tages underfundiga film om mannen som övervintrade i en sjö.

Sen, när jag simmat och skrattat i det gröna näckroshavet, klättrar jag upp och lägger mig. Sträcker ut på den solvarma bryggan, låter solen torka mina vattendroppar. Spinner som katten, så skönt det är! Sen smakar kaffet gudomligt! Vilken är din plats i solen?

   
Eftersom samhället snurrar så fort idag - och vi har lätt att snurra med, behöver vi vara noga med vilan. Vi är många som har glömt hur man gör. Återhämtning kan man få på flera sätt. I psykologen Marie Söderströms utmärkta bok "Vila - om den sköna konsten att varva ner"  gör hon tydligt för oss läsare att det finns flera sätt än ett att vila. Att gå och lägga sig i tid för att få en god sömn är ett sätt.

Men det är också viktigt att hitta sin avkoppling under dagen och dygnet.

Att vara närvarande i det som är just för ögonblicket är vilsamt. Min bästa avkoppling hittar jag i musiken. När jag sjunger blir jag ett med stunden och riktigt känner hur energin fyller mig. Andra bra sätt att koppla av är när lusten får styra skrivandet. Eller att ta med mig familj och vänner ut i naturen, med en stor och välfylld kaffekorg. Vilken är din bästa avkoppling?

  
Ibland får jag för mig att jag lever i fel tid.

I det härturbosamhället där allt som räknas är prestation och miljon blir det allt svårare att fånga dagen. Istället är det tidspressen, kraven på allt som måste hinnas som fångar dig. Den som vill stanna och titta på blåsippor är en nörd, en kvarleva från en tid som inte längre finns.

Eller? Är det kanske helrätt att brygga sitt kaffe och gå ut i skogen, beundra naturen som återigen bjuder oss på vårens fägring?

Jag mår inte bra av att tvingas skära ner på själva livet, de små stunderna som gör det värt att leva. Och jag är övertygad om att det är vad vi alla behöver.

Hjärnan behöver få andra intryck än vid datorn. Gå ut i skogen och njut av det blå havet som väntar dig! Jag har bestämt mig, än en gång för att livet är större än att bara sitta vid en dator. Blåsipporna väntar på mig...